Äntligen!!

Så glad...

Äntligen ska jag bli tvåbarnsmamma. Så länge som vi har försökt, jag och min älskade sambo. Hoppas bara att jag blir av med alla mina infektioner snarast, så det inte skadar bebisen i magen!
Känns som det här behövde komma nu!
Jag som inte kunde få barn, och nu ska jag få två. Kan inte fatta att det är sant...

Det har varit en riktigt tuff vinter med Pappas beskedd om att inte kunna få mer blodpåfyllning, utan får leva med sin leukemi. Dottern med sin långdragna diagnos som aldrig kan fastställas och jag som aldrig tycks bli frisk. Plus på allt en process i tingsrätten med dotterns pappa som hamnade på psyket och verkar som han aldrig kommer sluta bete sig som ett barn själv. Hur mycket ska man orka som människa? Som förälder? När ska allt elände ta slut och vi får leva den där lyckliga sagan?

 Men jag måste tänka positivt, jag vet, och visa sin styrka och vilja utåt! Ingen annan ska se att jag visar min svaghet. Det som inte dödar, härdar en. 





Tårar är ett sätt för hjärtat att tala när ord saknas...